Svenskor dömda för menedbrott – V-nämndeman ansåg det inte vara allvarligt

Ett liknande brott som dock är betydligt allvarligare är mened, det vill säga när man under laga ed vid en huvudförhandling medvetet avger falska uppgifter rörande händelseförloppet i ett brottmål. Två unga svenskor, från Nässjö respektive Bodafors, får nu ta konsekvenserna efter att begått anstiftan till mened och mened.

Den 21-åriga Bodaforsbon Sara Timm dömdes nyligen utav Eksjö tingsrätt till fyra månaders fängelse efter att ha anstiftat till mened, en anstiftan som under en huvudförhandling i augusti förra året rent praktiskt utfördes av den 19-åriga Nässjöbon Linda Gladewitz. Gladewitz slapp dock fängelse och dömdes istället till villkorlig dom i kombination med samhällstjänst.

En av nämndemännen i detta mål var en vänsterpartist vid namn Frida Phalén. Under avsnittet skiljaktig mening framgår det att Phalén inte tycker att mened är ett särskilt allvarligt brott. Phalén ville inte att Sara Timm skulle dömas till fängelse, utan ansåg istället att Timm – likt Gladewitz – borde dömts till villkorlig dom.

Med tanke på vilket parti Frida Phalén företräder så är vi på eXponerat inte alls förvånade över att den unge socialisten Phalén ogenerat framför att mened ”inte är ett allvarligt brott”, detta till trots att det under tingsrättens bedömning framgår att det ”enligt rättspraxis föreligger en mycket stark presumtion för fängelse vid menedsbrott”.

Åtalspunkter MENED (Linda Gladewitz), ANSTIFTAN AV MENED (Sara Timm)

Gärningar:
Linda Gladewitz har vid Eksjö tingsrätt den 28 augusti 2013 vid vittnesmål under laga ed uppsåtligen lämnat osann uppgift. Gladewitz vittnesmål har inte varit utan betydelse för saken. Sara Timm har främjat ovanstående gärning genom att under tiden 27-28 augusti 2013 förmå Gladewitz att vid huvudförhandlingen lämna de osanna uppgifterna i syfte att fria Timm från ansvar för begånget brott.

BAKGRUND
Tingsrätten dömde den 11 september 2013 N.L för misshandel varvid Sara Timm var målsägande. I samma dom dömdes  Timm – mot sitt nekande - för misshandel gentemot N.L avseende en händelse den 10 december 2012 i parternas dåvarande bostad i Pallarp, Nässjö kommun. Vid målet vittnade Linda Gladewitz när det gällde den händelse som Timm var åtalad för.

De berörda parterna har i huvudsak uppgett

Linda Gladewitz: 

Gladewitz har först berättat om vad som verkligen hände den 10 december 2012:
I lägenheten den 10 december 2012 fanns hon, Sara och N.L. Hon minns inte om det förekom någon alkoholförtäring. De var i köket när det skedde. Hon stod upp och N.L satt på en köksstol. Även Sara fanns inne i köket. Hon själv kommer inte ihåg om det var någon diskussion om något särskilt. Hon minns inte om någon lämnade köket men Sara gick fram och klappade till N.L med öppen hand på hans kind.

Niclas satt ner på stolen när han fick slaget. N.L och Sara hade en ordväxling, men hon själv lyssnade inte på vad de sa. N.L blev lite röd på kinden efter slaget. Det kan vara så att Sara kom från vardagsrummet eller toaletten före slaget. Hon själv stod vid köksbänken någon meter från N.L när hon iakttog slaget.

Gladewitz har sedan berättat följande om vad som hände före och vid huvudförhandlingen den 28 augusti 2013:
Hon blev kallad till domstolen. Hon hade dessförinnan kontakt med Sara, de umgicks väldigt mycket under denna tid. De talade om rättegången dagen innan de skulle till domstolen, de var i Saras lägenhet i Bodafors. Sara sa till henne att hon (Gladewitz) skulle säga i rätten att Sara gjorde slaget med öppen hand i självförsvar, vilket det inte var.

Hon vet inte vad Sara skulle försvara sig mot. Det var bara det som hon skulle säga i rätten. De diskuterade inga detaljer kring självförsvaret. Hon sa till Sara att ”ja, det kan jag göra för din skull”. Hon trodde att hon skulle skydda Sara. Hon sa till Sara att hon skulle ändra sin berättelse och Sara sa att det var bra att Linda skulle göra det. De var först i köket och samtalade och sedan gick de in i vardagsrummet.

Det var bara hon och Sara som hade diskussionen. Det förekom då ingen alkoholförtäring. De diskuterade i tio minuter och sedan gick de vidare i ett annat samtal. Linda sov över i Bodafors. Dagen efter kom hon till domstolen tillsammans med Sara. Under bilfärden till Eksjö tingsrätt diskuterades ingenting. Hon fick avlägga ed och förstod vad det innebar. Hon sa att själva händelsen var självförsvar.

Hon kommer inte ihåg om hon berättade på vilket sätt som Sara var i en situation att hon behövde ta till självförsvar. Hon minns att åklagaren konfronterade henne med uppgifter som hon hade lämnat i tidigare förhör, efter detta sa hon fortfarande att Sara agerat i självförsvar. Hon blev av domaren och åklagaren uppmärksammad på att hon skulle tänka sig för innan hon lämnade uppgifter.

Hon åkte hem med Sara till Bodafors och sedan åkte hon hem till sig. De har inte diskuterat saken efter förhandlingen. De har ingen kontakt med varandra numera, men det har inte med det här att göra. Sara bad henne att ändra sin berättelse och det sa hon att hon skulle göra för att skydda Sara.

Hon var inte utsatt för någon press från Sara. Hon upplystes om vad mened kan få för konsekvenser, antingen böter eller fängelsestraff. Kvällen innan huvudförhandlingen var det bra stämning mellan henne och Sara.

Sara Timm:

Timm har först uppgett:
Den 10 dec 2012 var det självförsvar. De var hemma i Pallarp, hon, Linda och N.L. De satt i köket. Hon och N.L satt vid köksbordet och Linda satt på köksbänken. De pratade om bisexuella, något som N.L inte tyckte om. N.L visste att Sara var det och ansåg att det var äckligt. Hon gick in på toaletten men hade inte dörren helt stängd, det var en glipa.

Hon hörde att N.L började snacka skit om henne till Linda. Han sa att det var äckligt att vara bisexuell och att han inte fattade hur Sara kunde vara det. Det var mest N.L som pratade med Linda. Hon gick snabbt från toaletten fram till N.L och frågade varför han snackade skit om henne. N.L satt ner och småflinade. De diskuterade 2-3 minuter medan N.L fortfarande satt ner.

N.L ställde sig upp och började veva med armarna. Hon puttade till honom för att han gick emot henne. Hon fick panik. N.L stod upp när hon av reflex slog till N.L, han satte sig sedan ner. När N.L stod upp tog han tag i hennes högra arm och då slog hon reflexmässigt med vänster.

Hon såg ingen rodnad i Niclas ansikte, de bodde ihop och hade sex senare.

Timm har sedan berättat följande om vad som hände före och vid huvudförhandlingen den 28 augusti 2013:
Hon träffade Linda dagen före rättegången, de pratade omrättegången. Sara hade också en nyfödd dotter som hon behövde tänka på. De lagade mat och pratade om att det var jobbigt det som N.L gjort och att han var en idiot. Hon visste inte att hon själv var åtalad, hon är ingen advokat och fick ringa runt i en vecka.

Hon hade en advokat som inte var så bra, han lekte med muggar på förhandlingen. Hon blev chockad när Linda vittnade. Innan Linda kom in sa hon själv som det var och Linda gjorde inte det. Linda sa att N.L gick från toaletten och klappade till henne, vad hon minns från rättegången, men detta stämmer inte eftersom det var hon som varit på toaletten.

Linda ljuger, hon är beroende av sin sambo; de pratade om rättegången. Hon och Linda umgås inte längre men detta har inte med rättegången att göra. Hon minns dagen innan rättegången väl. Sara förstod inte först att hon var åtalad. Först en vecka innan de kom till tingsrätten förstod hon att hon var åtalad.

Hon hade ingen kontakt med sin advokat innan förhandlingen, de träffades första gången på parkeringen och då frågade advokaten ”vad handlar det här om”. Hon hade en advokat vid förhöret hos polisen, men denne fick hon inte ha kvar.

Vittnet N.L – som inte har avlagt någon ed eftersom han har barn tillsammans med Sara Timm – har berättat:
Den 10 dec 2012 var han, Sara och Linda i hans och Saras gemensamma bostad i Pallarp. Hans pappa och dennes fru med syskon kom troligen senare och firade eftersom han fyllde år. Han, Sara och Linda satt i köket och pratade men han minns inte exakt vad de pratade om. Sara lämnade köket och han och Linda fortsatte att prata, de skrattade till.

Sara kom in och skrek åt honom ”du ska inte snacka skit om mig till mina vänner”. Han satt ned vid köksbordet, och han tror att Linda stod vid diskbänken. Sara gick fram till honom med raska steg och gav honom ett ganska så kraftigt slag med öppen handflata på hans vänstra kind. Han hade dessförinnan inte gjort något mot Sara. Sara lämnade köket.

Slaget syntes, det blev en rodnad. Det var ett relativt kraftigt slag, dagen efter hade rodnaden lättat lite, men det försvann först efter två dagar. Han tog bilder på rodnaden. Det som han stod åtalad för var under utredning när händelsen den 10 dec 2012 inträffade.

De pratade inte om det allmänt, men Sara sa att hon varit en idiot men att de skulle ta sig igenom det. Han är inte arg på henne i dag, han vill ha så lite kontakt med henne som möjligt, men vill ha kontakt med sin dotter.

Tingsrätten gör följande bedömning
Linda Gladewitz har erkänt brott. Eftersom hon nu står som åtalad måste hennes uppgifter om Sara Timms inblandning naturligtvis bedömas med viss försiktighet. Det råder dock ingen tvekan om att Gladewitz den 28 augusti 2013 lämnade osanna uppgifter vid huvudförhandlingen i mål nr B 548-13 vid Eksjö tingsrätt.

De uppgifter hon nu lämnar om händelsen stämmer med det som finns antecknat i förundersökningsprotokollet (se tingsrättens dom sid 13-14 i mål nr B 548-13) och stämmer också väl överens med vad N.L berättat både nu och vid den tidigare huvudförhandlingen. Tingsrätten finner alltså att det som Timm dömdes för i domen 11 september 2013 även är utrett i detta mål.

Gladewitz har också tydligt lämnat en förklaring till varför hon ljög under vittnesmålet den 28 augusti 2013. Tingsrätten finner därför att Gladewitz erkännande stöds av övrig utredning och att hon ska dömas för mened; hennes uppgifter har inte varit utan betydelse för saken. Tingsrätten anser inte att det är fråga om ringa brott.

Nästa fråga är hur åtalet mot Sara Timm ska bedömas. När det gäller frågan om åtalet för anstiftan till mened avseende  Timm så är det inledningsvis utrett att Timm och Gladewitz, vid tiden för huvudförhandlingen i augusti 2013 hade tät kontakt med varandra. De träffades bland annat dagen före huvudförhandlingen.

Inget har framkommit som tyder på att Gladewitz själv skulle haft något att vinna på att Timm blev frikänd för åtalet avseende misshandel av N.L. De uppgifter som Gladewitz nu lämnat beträffande hur hon skulle ljuga (säga att Timm agerade i självförsvar) vid huvudförhandlingen stämmer väl med de uppgifter som  Gladewitz faktiskt lämnade under vittnesmålet den 28 augusti 2013.

Det faktum att Timm först en vecka före huvudförhandlingen förstod att hon själv var åtalad ger en rimlig förklaring till varför Timm inte tidigare, med Gladewitz, hade tagit upp frågan om vad Gladewitz skulle säga i sitt vittnesmål.

De uppgifter som Gladewitz lämnat om hur Timm bad henne ljuga under vittnesmålet och vad som hände kvällen före huvudförhandlingen är detaljerade och det har inte förekommit någon alkohol eller annat som skulle kunna tyda på att Timm inte menade allvar när hon bad Gladewitz ljuga.

Timm har inte heller reagerat vid huvudförhandlingen den 28 augusti 2013 trots att hon måste ha insett att Gladewitz ljög; särskilt eftersom Gladewitz blev tillsagd av både domaren och åklagaren samt då Gladewitz tidigare uppgifter från polisförhöret lästes upp.

Tingsrätten anser att de uppgifter som Gladewitz lämnat om att det var Timm som anstiftade henne att ljuga är så trovärdiga och har ett sådant högt bevisvärde att de ska läggas till grund för bedömningen varför Timm ska dömas för anstiftan till mened.

Tingsrättens allmänna uppfattning om menedsbrott
När det gäller påföljdsvalet vid mened och anstiftan därtill är det flera faktorer som kan ha betydelse. I det här målet kan konstateras att det inte var något särskilt allvarligt brott som Sara Timm stod åtalad och sedermera dömdes för. Linda Gladewitz och Timms ålder och eventuella särskilda omständigheter kan ha betydelse för påföljden. Enligt rättspraxis föreligger det en mycket stark presumtion för fängelse vid menedsbrott.

Mened är ett brott av sådan art att normalpåföljden ska vara fängelse. Straffvärdet för menedsbrott har i praxis ansetts ligga ungefär vid fängelse i mellan fyra och sex månader när det handlar om fall där något ljugit i mål som gällt till exempel grovt rattfylleri eller misshandel.

När straffmätningsvärdet varit lägre på grund av att den dömde varit under 21 år spretar praxis men det förekommer domar där villkorlig dom med samhällstjänst använts. – Vid bedömande av ett fängelsestraffs längd vid menedsbrott bör beaktas även vilken skada eller risk för skada som de oriktiga uppgifterna har medfört.

Gladewitz har varit det enda utomstående vittnet vid åtalet mot Timm. Risken för att hennes oriktiga vittnesmål hade påverkat utgången måste således ha varit relativt stor.

PÅFÖLJD

Linda Gladewitz
Gladewitz var nästan 19 år när hon gjorde sig skyldig till mened i augusti 2013. Med hänsyn till hennes ålder är straffmätningsvärdet beträffande Gladewitz ungefär fängelse i två månader. Frågan är om villkorlig dom med samhällstjänst är en möjlig påföljd. Exempel på detta finns (NJA 2007 s. 624) där påföljden för mened för en person som var 18 år vid brottet bestämdes till villkorlig dom med samhällstjänst.

Högsta domstolen skriver dock att det i målet förekom särskilda omständigheter och beaktade även att lång tid gått mellan brott och dom i första instans. Uppenbarligen har Gladewitz inte haft särskilt lång betänketid på att fundera hur hon skulle göra eftersom huvudförhandlingen ägde rum dagen efter att Timm bett henne ljuga.

Hon har inte heller – såvitt framkommit – haft någon närmare möjlighet att rådfråga någon närstående om hur hon skulle göra; särskilt då hon vistats hemma hos Timm. Tingsrätten beaktar vid valet av påföljd dels Gladewitz ålder och även att hon inte haft mycket tid på sig att närmare fundera på hur hon skulle göra, eller rådfråga någon vilket tyder på en brist i hennes mognad.

Påföljden för Gladewitz kan därför bestämmas till villkorlig dom med samhällstjänst.

Sara Timm
Sara Timm var drygt 21 år när hon i augusti 2013 gjorde sig skyldig till anstiftan till mened. Några särskilda skäl för annan påföljd än fängelse har enligt tingsrätten inte framkommit. Det är försvårande att Timm utnyttjat Gladewitz genom att be henne ljuga strax före huvudförhandlingen. Timm döms till fängelse i fyra månader. Det finns inte tillräckliga skäl att undanröja den tidigare villkorliga dom med böter som Timm tidigare dömts till.

SKILJAKTIG MENING
Nämndemannen Frida Phalén (V) är skiljaktig när det gäller påföljden för Sara Timm och anför följande:

Enligt min uppfattning är inte brottet allvarligare än att även Sara Timm kan dömas till påföljden villkorlig dom med samhällstjänst motsvarande fängelse i fyra månader. I övrigt är jag ense med majoriteten.

Eksjö tingsrätt dömde: