KRÖNIKA Björn Söder har på ett föredömligt sätt redogjort för vår resa till Jordanien och flyktinglägret Za’atari . Som biståndspolitisk talesperson skulle jag ytterligare vilja understryka hur extremt viktigt det är med ett generöst bistånd för hjälp i krisens närområde och vilken otrolig nytta som det gör.
Enligt min mening är det sorgligt hur de övriga partierna i Sveriges riksdag har låst in sig i ett tankesätt att det mest humana är att satsa de enorma resurser på att hjälpa de få som kan ta sig till Sverige. Dessutom har Sverige lovat alla Syrier permanent uppehållstillstånd på förhand, vilket gör att det finns risk att människor beviljas uppehållstillstånd som kanske inte är de mest utsatta flyktingarna från Syrien.
Det finns såklart de som flytt från tragiska omständigheter som kommer till Sverige också men det är fel enligt mig att inte göra en bedömning från fall till fall för att hjälpa de mest utsatta.
Vi har sett exempel på Syrier som kommer till Sverige där familjen bott i USA ett antal år och barnen har amerikanskt medborgarskap. Sätt det i förhållande till en familj vi träffade på registreringscentret i Amman som flytt direkt från bombernas Homs där de sett hus bombas, människor dö, pappans kusiner dödas.
De hade dåligt med pengar och fick sälja allt de hade av värde för att ha råd att ta sig till gränsen och med sitt ettåriga lilla barn ta sig över gränsen till säkerhet i Jordanien. När jag satt ner och pratade med denna sargade lilla familj med ett barn i min egen sons ålder gick det efteråt inte att hålla tårarna borta.
För 2014 har regeringen inom biståndet budgeterat för runt 4 miljarder till flyktingmottagning i Sverige och i vårändringsbudgeten har de tillskjutit ytterligare ca 950 miljoner till flyktingmottagning vilket innebär mindre resurser för biståndsverksamhet i fattiga länder. I förhållande till det har de i år bidragit med ca 230 miljoner i humanitärt stöd till Syrien och endast runt 600 miljoner i allmänt basbudgetstöd till UNHCR.
Regeringen skryter med att de bidragit med ca 1 miljard i humanitärt stöd till Syrienkrisen sedan konfliktens start 2011, men SD vill bara för detta året satsa hela en miljard extra till UNHCR och 5,5 miljarder extra för hela budgetperioden, dessutom vill vi öka det humanitära biståndet.
Som jag ser det handlar flyktingpolitiken om ett val. Antingen satsar man de stora resurserna på att hjälpa så många som möjligt på plats i krisens närområde samtidigt som vi naturligtvis ska ha dörren öppen i Sverige för kvotflyktingar och för att tillfälligt hjälpa flyktingar med verkliga flyktingskäl enligt Genèvekonventionen.
Eller så väljer man regeringens politik, att föra en signalpolitik där man på förhand utlovar permanenta uppehållstillstånd och lägger de stora resurserna på de få som kan ta sig till Sverige, och satsar de små resurserna på de stora flyktingmassorna som inte har den möjligheten utan befinner sig i krisens närområde.
När vi träffade chefen för UNHCR frågade vi om de som befann sig där i flyktingläger var från olika samhällsklasser och hon svarade att de allra flesta var bönder från landsbygden och att detta var deras enda möjlighet. Att flytta hela långa vägen till Sverige var alltså inte ett alternativ för dessa människor.
För mig är valet enkelt. Jag vill hjälpa så många som möjligt och rikta resurserna till de mest utsatta. Några av dessa mest utsatta familjer har jag själv suttit och samtalat med i Jordanien och jag har sett att UNHCR:s stöd till dessa är livsavgörande.
Julia Kronlid, Sverigedemokraternas ledamot i utrikesutskottet/SD-Kuriren