LEDARE i DN Det finns två sätt att förhålla sig till främlingsfientliga partier och extremisters demonstrationsrätt. Man kan vara pragmatisk. Eller principiell.
Den som är principiell argumenterar i termer av demokrati och yttrandefrihet. För liberaler är yttrandefriheten grundläggande, om än inte absolut. Man får inte säga vad som helst. Men håller man sig inom lagens ramar är det tillåtet att torgföra även hiskeliga åsikter.
Som liberal tror jag på de goda argumenten. Ju mer hårresande åsikter, desto lättare är det att argumentera emot dem.
Yttrandefriheten innebär ingen rätt att stå oemotsagd. Karin Zelano berättar i ETC om hur en stor och brokig skara människor ställde sig med ryggen mot Jimmie Åkesson när han skulle tala i Göteborg. Så smart! Med aktionen visade man hur många det är som ogillar partiets budskap, men utan att försöka förhindra Åkesson från att framföra det.
På Twitter finns bilder av hur någon/några på perronger i Stockholms tunnelbana har tejpat upp meddelanden under SD:s annonser om ”organiserat tiggeri” med budskapet: ”Tänk på avståndet mellan fakta och fördom”. Det är ett motargument, sett till kombinationen av innehåll och form, av rent genialt snitt.
Om dessa aktörer i stället hade sprejat över affischerna hade flera sannolikt funderat över vad som stått där från början. Och vilket budskap som kan tänkas vara så farligt att det för allt i världen måste skyddas från medborgarnas ögon.
Samma sak med de högljudda motdemonstrationer där Jimmie Åkesson förhindras att berätta vad partiet tycker. De som menar att han måste tystas måste rimligtvis sakna tilltro till att de egna motargumenten bär och till andra människors förmåga att själva genomskåda partiets främlingsfientliga och förenklade världsbild.
Jimmie Åkesson kan genom dessa mötesstörningar odla sitt martyrskap. Och de ljusskygga män med konstiga mejladresser som jag hittar i min inbox kan fortsätta att frossa i sina konspirationsteorier om hur ”etablissemanget” censurerar obehagliga ”sanningar”. Därför är det osmart även ur ett pragmatiskt perspektiv att inte låta Åkesson tala. Ju mindre han får tala – och kan ställas till svars – desto mer kommer sannolikt hans parti att växa.
Hanne Kjöller/Ledarskribent DN.
Hanne Kjöllers bok ”En halv sanning är också en lögn” där hon vill visa på hur journalister hårdvinklar och förtiger fakta i jakten på en bra historia, fick mycket kritik från journalistkollegor enligt svt.se.
Hon har tidigare arbetat på Expressen, Sundsvalls Tidning och Bohusläningen.
Relaterat:
Hanne Kjöller tar upp frågan om hustruimport
Kjöller tar ställning på rätt sätt!
Upplopp: Husby som ett Rorschachtest