Midvinternattens köld är hård,
pundarnas tändare gnista och glimma.
Alla barnen från en fritidsgård
eldar upp bilar under sen midnattstimma.
snön lyser vit på taken.
Endast tomten är vaken.
Svensken står där och fryser
vid sin gatuvägg,
Räknar de ynkliga slantar,
Snor sina händer i lusigt skägg,
Önskar, att han hade vantar.
Står där och grubblar, men vet ej
vad vantar kan kosta i närmaste stad.
Tänker så han skallen kan spräcka:
Undrar om slantarna må räcka?
Tittar långsamt ut över förfallet, tänker på
maka och barn, söker med blicken efter stallet,
men gran och fur, står likt den dunkla mur,
grubblar, fast ej hata
över en hungrig gata.
För sin hand genom flottigt hår,
Andas i valkiga näven,
Står där och stampar med stela tår,
Ty han fryser om fötterna även.
Står och huttrar i nordanvind,
Stryker en hårdfrusen klump från sin kind,
Fryser så ända till märgen
Och verkar förfrusen till färgen
Går till det hörn där ett grötfat står,
Sätter sig ner till att spisa.
Huttrar och skälver, och tänderna slår
Mot läppar som vindarna isa.
Blåkalla kinder, svartfrusna tår,
Isbark på ryggen och rimfrost i hår,
Och i stjärnornas frostiga glitter
Han fryser ihjäl där han sitter.
Tyst är Sverige och nejden all,
tryggheten där ute är fruset
invandringen blott från Mellanösterns fall
hördes helt sakta i bruset.
Reinfeldt rycker upp och lyssnar, halvt i dröm,
tycker sig höra hämndens ström
undrar, varthän den skall fara
undrar, var Sverigedemokraten må vara?
Midvinternattens köld är hård,
pundarnas tändare gnista och glimma.
Alla barnen från en fritidsgård
eldar upp bilar under sen midnattstimma.
snön lyser vit på taken.
Endast tomten är vaken
/Peter