Runt om i Stockholm växer kåkstäder upp befolkade av fattiga EU-migranter. Sociala myndigheter bedömer att det nu finns totalt ett 30-tal aktiva bosättningar i huvudstaden. Men det är inte tiggande zigenarnas situation som oroar mest.
Det är tomt bland husen. Eller husen är kanske att säga för mycket. Med hjälp av plywoodskivor, plast, gummibåtar och byggmaterial har ett 20-tal skjulliknande byggnader snickrats ihop nära spåren vid Högdalen i södra Stockholm. Här handlar det inte om husvagnar eller tält, flera bostäder har kaminer och enkel isolering. En typ av bostäder som man kanske snarast associerar till en kåkstad i Rumänien eller Afrika.
Gisela Bergfors i socialtjänstens uppsökargrupp besöker regelbundet boplatserna i Högdalen enligt SvD.
– Man blir så berörd över att människor bor på det här viset i Sverige i dag. Det är misär och en sanitär olägenhet. Det finns inte rinnande vatten, ingen toalett och risken för brand är stor. Det är oroväckande att det gått så långt som i Högdalen och blivit så permanent, säger hon.
Allemansrätten täcker inte boplatserna. Det är markägarna som får avhysa bosättare, om de vill, med hjälp av kronofogden och polisen. Men ofta flyttas bara bosättarna.
Hon säger även att det i första hand inte är de tiggande zigenarna hon är orolig för. De som har det ännu värre är personer från andra EU-länder, som Polen och Lettland, som kommer hit, jobbar lite svart, är hemlösa, och inte syns i stadsbilden.
– De har ofta kraftiga missbruksproblem och psykiska problem som de inte behandlas för. De har inte rätt till någonting eftersom de inte har uppehållsrätt och får inte komma till härbärget heller, eftersom man inte tar emot personer med missbruksproblem, säger Gisela Bergfors.
– Risken är att det blir större och större och mer permanent om vi inte gör något åt det nu.
Fotnot: Bilden är en arkivbild