Debattartikeln som en Naomi Abramowicz skrev på SvD opinions ledarblogg i går är ganska bra skrivet, med ett litet undantag. Där sågar hon Pascalidous rasistiska och beklämmande utspel mot Teodorescu i Sverige Radios program P1 Debatt den 2 feb. Programmet är en satsning av SR inför valet 2014.
Temat för P1:s program var just rubriken; ”Hur mycket rasism tål Sverige?”, där programledaren var Alexandra Pascalidou. Programmet gick från scenen på kulturhuset i Stockholm, och det var fullsatt lokal. Ett stort antal gäster var inbjudna för att diskutera det urvattnade och sönderältade svenska favoritämnet ”rasism”. En av debattören var just Alice Teodorescu.
Abramowicz skriver i sin ledarartikel:
När turen kom till henne, [Teodorescu], påpekade hon att begreppet rasism används för frikostigt. Hon ställde sig skeptisk till att det finns strukturell rasism i Sverige, något som hade diskuterats flitigt i programmet. I stället menade hon att vi lever i ett tolerant land.
Tunnelbanegrekiskan Pascalidou, som givetvis är vänster i politiken, svarade då, på ett hånfullt, rasistiskt och beklämmande ovärdigt sätt med att omnämna och beskriva Alice Teodorescu med följande ord:
”Jag ska berätta för våra lyssnare runtom i landet att du är väldigt vacker, väldigt välklädd. Du är akademiker, vit, kristen, europé. Då kanske man har en världsbild där rasismen inte är en vardaglig upplevelse, eller ett sår eller ett trauma som man bär med sig?”
Vidare skriver Abramowicz i sin ledarartikel:
”Pascalidous grepp var nedlåtande och inte minst, vilket Teodorescu själv påpekade, rasistiskt. Debattinlägget bedömdes inte efter dess giltighet, utan efter Teodorescus hudfärg. Det spelade mindre roll att hon i egenskap av debattör har inriktat sig på bland annat dessa frågor.
Hon diskvalificerades eftersom att hon var ”vit, europé och kristen” (enligt Pascalidous logik borde det ha varit intressant att berätta för lyssnarna att Teodorescu är född i Rumänien, men det nämndes inte). Dessvärre har fixeringen vid ras och hudfärg blivit allt vanligare i den antirasistiska diskursen.
Det enda lilla ”snedsteget” Abramowicz gör i sin artikel är väl att påpeka att:
”Antirasisterna menar väl. Men deras valda metod är fel. De utgår från rasisternas världsbild, och använder sig av samma språk.”
Alice Teodorescu skriver själv om påhoppet och annat på SVT Debatt.
På Twitter kunde man efter Abramowicz artikel i SvD se den eminenta journalisten och islamkritikern, som hela Sveriges mediekår och politiker förfasar sig över, Ingrid Carlqvist twittra om just denna artikel, där hon skrev ”Så bra, så klokt! Hur mycket rastänkande tål Sverige?”
Detta tyckte tydligen en av vår tids större liberala, invandrarvurmande och politiskt för Sverige sett mycket farliga personer, EU-parlamentarikern Cecilia Wikström, (FP), vara så bra tweet så hon retweetade den. Råder det ingen nolltolerans inom FP?
Det brukar ju ojas och gnällas och pudlas så fort någon från sjuklövern eller en kommunsida råkat länka till någon som absolut inte tillhör den ”goda sidan”, men det verkar det inte göras denna gång. Eller kommer Jan Björklund ta på sig officerskängorna och ta ut Wikström på kaserngården för ett ”internt snack”?
Tittarfråga #5 till Cecilia Wikström, (FP): Vad för du för att verka för ett öppnare samhälle i Europa?
Folkparitet bakom ledaren och skolförstöraren Jan Björklund, som inte släpper sin skola, finns en hel hög med farliga personer med stor makt.
- Erik Ullenhag; En korkad legosoldat. ”Jag-gör-bara-min-plikt”-typen.
- Birgitta Ohlsson, demokratiminister, rabiatfeminist och rabiatglobalist.
- Cecilia Malmström, EU-kommissionär och rabiatglobalist, har stor makt i EU som islamistimportör.
- Cecilia Wikström, EU-parlamentariker, energisk Sverigeförstörare, (se ovan).
- Jasenko Selimovic, FP.s partisekreterare, svamlare och kampanjare mot SD.
- Maria Arnholm, jämställdhetsminister, rabiatfeminist totalt samvetslös.
- Jan Björklund själv då – federalist och NATO-vurmare.
Det är sju personer som kan ställa till med irreparabel skada om de får hållas. Så, Sverigevänner, fokus på folkpartiet under tiden som återstår fram till EU-valet och riksdagsvalet. FP vill bygga en ny värld i form av EU som absolut maktcentrum, där all makt koncentrerats till teknokrater, helst från folkpartiet och helst inte folkvalda. Folk kan ju rösta fel…