INSÄNDARE Undertecknad har i en tidigare insändare tagit upp hur Smålands dagblad portade en debattör efter påtryckningar från vänstern i Nässjö.
Jag har under 36 års tid noga följt denna lokaltidning och deras beskrivningar av lokalpolitiken, föreningslivet, näringslivet och civilsamhället i Nässjö kommun; det finns således naturligtvis en hel del att ta upp när det gäller denna tidning.
En av de främsta ”profilerna” på denna tidning, (som nu äntligen verkar ha bestämt sig för att heta Smålands dagblad), heter Jan-Olov Persson, (i folkmun känd som ”jope”), och har varit den ledande och i särklass mest populäre skribenten på Nässjöredaktionen sedan slutet av 80-talet. Jan-Olov Persson är en mycket omtalad person bland 
Nässjöborna, och de flesta gillar skarpt hans vassa texter och analyser som mycket ofta innehåller komiska och tillspetsade formuleringar när han beskriver allt som händer mellan himmel och jord i den ideligen våldsamma och politiskt dramatiska järnvägsknuten Nässjö.
Bland Nässjös lokalpolitiker är Jan-Olov dock inte lika uppskattad, eftersom Jan-Olov mycket ofta – skickligt och vasst mellan raderna – delar ut en och annan ”känga” mot stans kära lokalpolitiker, vilka som bekant inte sköter sina åtaganden gentemot kommunens väljarkår särskilt väl.
Det faktum att Jan-Olov har ett synnerligen brett kontaktnät bland infödda gamla Nässjöbor, det är något som har gjort att han av ansvariga utgivare genom åren har tillåtits få i stort sett helt fritt spelrum att skriva om vad han vill och på vilket sätt han vill. Exempelvis har Jan-Olovs alster många gånger genom åren handlat om en i Nässjö mycket känd herre som under många år har livnärt sig på kriminella aktiviteter.
Detta har Nässjöbon i fråga aldrig hymlat över eller skämts för, utan han har istället varit helt rakryggad. Och med tanke på vilka slags lokalpolitiker som kommunens befolkning har tvingats utstå under de senaste 8-10 åren så anser jag i detta specifika fall att Nässjöbon i fråga verkligen inte har haft någon anledning att skämmas för någonting.
Det roliga i relationen mellan Jan-Olov och denne Nässjöbo är att de helt uppenbart står på väldigt god fot med varandra rent privat. Nässjöbon i fråga har i stort sett alltid själv fått komma till tals i de många artiklar som har handlat om honom själv och som då har publicerats på grund av hans ”verksamhet”. Detta journalistiska förhållningssätt måste anses vara rätt så unikt i Sverige.
Det allra färskaste exemplet på detta kan undertecknad hämta från den 21 november, då Nässjöborna i Smålands dagblad kunde läsa en riktigt rolig artikel, vilken hade huvudrubriken ”Polisen slog in dörren” och varav den efterföljande underrubriken löd ”de kunde väl bara bett mej komma och låsa upp”. I artikeln fick alltså Nässjöbon i fråga helt fritt spelutrymme att kraftigt kritisera polisens agerande, när de två dagar tidigare hade slagit sönder dennes ytterdörr i syfte att kunna ta sig in i bostaden för att kunna genomföra en husrannsakan.
Den ”drabbade” mannen i fråga basunerade även i artikeln – genom Jan-Olov Persson – ut att, citat;
”de bröt sönder dörren, jag hoppas att de sätter dit en ny”…
…och…
”får polisen göra precis som de vill”.
Jan-Olov Persson skrev efter detta att ”svaret är förstås att det får inte polisen” och påpekade sedan vidare att för husrannsakan krävs starka misstankar om brottslig verksamhet och ett beslut av förundersökningsledare. Jan-Olov avslutade sin artikel med att för läsarna påpeka att han minsann hade sökt polisen i länet för en kommentar angående denna husrannsakan, men inte lyckats nå någon som kände till detta specifika fall.
Jan-Olov Perssons främsta specialitet när det gäller hans vassa och komiska artiklar har utan tvekan varit de som handlat om lokalpolitiken och kriminalfall inom kommunens gränser. Jan-Olovs artiklar från när han på plats har följt rättegångar från Eksjö tingsrätt har även de varit mycket uppskattade bland Nässjöborna.
Jan-Olovs artiklar där han har beskrivit Nässjöbors många brott genom åren har dock vid ett flertal tillfällen väckt stor ilska hos de Nässjöbor som har beskrivits i artiklar där de själva har varit gärningsmän. Några av Jan-Olovs i särklass mest omtalade litterära alster är från april 2009 där han så väl inför, under och efter en rättegång skrev ett flertal grovt vinklade och felaktiga artiklar som behandlade orsaken till just denna rättegång.
Vad som föranledde skriverierna och rättegången var en händelse i juni 2008 då en Nässjöbo råkade ut för en synnerligen grov misshandel efter en blöt krogkväll. Gärningsmännen i fråga var tre andra Nässjöbor, vilka utgjordes av en far och två av dennes söner.
I Jan-Olovs artiklar angående detta omtalade fall så valde dock Jan-Olov medvetet att ta ställning för den ena sidan i fallet, i detta fall då målsäganden. Detta ledde till att läsarna fick en helt felaktig bild av vad som föranlett själva händelseförloppet vilket utgjorde åtalspunkten. I artiklarna från april 2009 så hängdes den tilltalade, fadern och dennes två söner, ut rejält. Persson beskrev i sina artiklar gatuadressen där händelsen utspelade sig och påpekade även att fadern och den ena sonen bodde just på denna gata.
Persson beskrev även i detalj åldern på fadern och sönerna och han beskrev även i detalj vilken slags arbetsplats fadern hade jobbat på under de senaste åren. Den ene sonens andra brott togs även upp i artiklarna och Persson avslutade med att rent ut av beskriva den ene av sönerna som ”livsfarlig”. Denna detaljerade uthängning ledde således till att Nässjöborna på ett mycket enkelt sätt kunde identifiera vilka de åtalade var.
Rättegången hade sin gång och Eksjö tingsrätt valde enhälligt att fria fadern och sönerna. Tingsrätten ansåg inte att det hade rört sig om någon grov misshandel, utan hänvisade istället till att fadern och sönerna istället hade agerat i självförsvar, det vill säga de hade endast agerat i nödvärn. När jag tog en titt på domen så framgick det tydligt att Eksjö tingsrätt hade helt rätt i sin bedömning.
Målsäganden i fallet var den som hade utdelat det första slaget, ett slag som i de facto däckade den tilltalade fadern. Och här uppstod således en solklar nödvärnsrätt för alla de tre tilltalade. Men efter den friande domen så kunde man i Perssons uppföljande artikel inte läsa ett ord om att det var målsäganden som var den som i de facto hade utdelat det första slaget. Det fick man ta reda på själv genom att studera domen, vilket inte särskilt många tar sig tid att göra.
Efter att ha läst Perssons artiklar och domen så insåg jag omgående att här stod inte allt rätt till. Kunde det möjligen vara så att Jan-Olov Persson stod på god fot privat med målsäganden i detta fall? Jag hörde mej för och fick av flera källor – oberoende av varandra – rätt i mitt antagande; Persson var sedan många år god vän privat med målsäganden i detta fall.
I februari 2012 så valde fadern och de två sönerna att stämma Smålandstidningen, (som den hette vid tillfället), för förtal, och där de krävde hundratusen kronor vardera för det lidande de ansåg sig blivit utsatta för på grund av uthängningarna i SmT i april 2009. En tidigare anmälan till Pressens opinionsnämnd, (PON), angående artiklarna utmynnade i att PON slog fast att, citat; ”familjemedlemmarna pekades ut på ett insinuant och nedlåtande sätt som var ägnat att skada anmälaren och dennes söner”.
Det finns många exempel att ta upp genom åren där Jan-Olov Persson har tillåtits att agera högst tvivelaktigt. Detta var bara två exempel. Vad anbelangar Smålands dagblad så är det uppenbart att om man i egenskap av att bli omtalad i artiklar, då kan man få en ”gräddfil” i hur artiklarna vinklas beroende på om man rent privat står på god fot med exempelvis Jan-Olov Persson. Att det finns många Nässjöbor som i detta avseende har dragit nytta av sin privata vänskap med Persson är obestridligt.
Målsäganden i ovan nämnda kriminalfall från juni 2008 och hans felaktiga agerande i fallet nämndes inte med ett enda ord i Perssons beskrivningar av artiklarna. Även det faktum att målsäganden i fallet var en gammal lokförare och således hade många goda vänner i form av ”toppar” i Nässjö stadshus (varav många i tidigare yrkesliv har varit lokförare), även det anser jag spelade en mycket stor roll i hur vinklat och felaktigt detta fall blev betraktat ur Nässjöbornas perspektiv på grund av dessa ohederliga vänskapsband.
/Bekymrad Nässjöbo
Relaterat:
journalisten.se, sverigesradio.se