– Trygghetskänslan har förbättrats i stort sett i hela Sverige efter 2005. Även mängdbrott som stöld och skadegörelse har minskat. Det är dramatiska förändringar, säger Kjell Elefalk.
Vidare skriver Sydsvenskan:
Kjell Elefalk var anställd på Rikspolisstyrelsen och drev omfattande trygghetsundersökningar i Malmö när de inleddes 1998. Han är i dag konsult kring sociologi, management och polisforskning – internationellt och nationellt. Polisens trygghetsundersökningar har fortsatt, vilket betyder att det för Malmö finns ett Europaunikt material kring den upplevda tryggheten och utsattheten för brott.
Professor Marie Torstensson Levander och filosofie doktor Anna-Karin Ivert vid Malmö högskola har under slutet av 2012, hämtat svar från nästan 4 200 slumpmässigt utvalda Malmöbor som har fått svara på frågor om upplevd trygghet och utsatthet för brott.
1,4 procent av Malmöborna i Högskolans undersökning svarar ja på frågan: ”Har du under de senaste 12 månaderna varit utsatt för fysiskt våld som gett smärta?”.
Detta är den lägsta siffra som har uppmätts i Malmö, enligt Sydsvenskan. I polisens trygghetsundersökning har samma fråga ställts sedan år 2000. Trenden är enligt Kjell Elefalk tydlig: utsattheten för våld i Malmö ökade fram till 2008 och har därefter minskat kraftigt.
Från 2000 till 2013 har andelen Malmöbor som uppger sig ha varit utsatta för våld halverats, (se (lögnaktig) faktaruta). Gruppen Malmöbor som det senaste året har utsatts för grövre våld har också halverats, från 2 procent 2000 till 1 procent 2013.
Områden som Seved och Herrgården i Malmö har tidigare haft den högsta upplevda otryggheten i hela Sverige. Kjell Elefalk konstaterar att det finns bostadsområden i Stockholm- och Göteborgsområdet som nu har högre upplevt otrygghet.
Kjell Elefalk konstaterar att våld drabbar enskilda personer hårt. Men han opponerar sig kraftigt mot personer som hävdar att våldet i Malmö ökar.
– De ombedes i så fall redovisa sina källor och undersökningar, säger Elefalk.
Kommissarie Thomas Anderberg, biträdande taktisk ledare vid Skånepolisen, ger Elefalk stöd. Han poängterar att våldet har minskat även med ett trubbigare mått: antalet polisanmälda misshandelsfall utomhus i Malmö har minskat med ungefär 30 procent mellan åren 2009 och 2013.
Kommentar: Sydsvenskan skriver sin artikel som alltså baserar sig på ”nästan 4 200 slumpmässigt utvalda Malmöbor”. Frågan som ställdes var också: ”Har du under de senaste 12 månaderna varit utsatt för fysiskt våld som gett smärta?”
”…som gett smärta”. De som alltså utsatts för våld UTAN att tillfogats smärta har alltså då svarat nej, vilket egentligen gör denna undersökning till en enda stor lögn. Varför inte bara ställa frågan; ”Har du, eller någon i din närhet, under de senaste 12 månaderna varit utsatt för ett brott?”
Frågorna som måste ställas till denna undermåliga undersökning är:
1) Vilka 4 200 tillfrågade är detta? Etniska svenskar, icke muslimska invandrare, (judar etc) eller muslimer?
2) Vilken ålder är det på de tillfrågade?
Givetvis är det ju så att invandrare, och speciellt zigenare, araber, albaner och muslimer utsätts för färre våldsbrott då det är just dessa grupper som står för mängden av dem. De går inte på sina egna utan det är de stackars oskyldiga svenskarna som utsätts. Vi vet också att antalet anmälda personrån ligger på ca tre om dan i Malmö.
Hur många åldringar rånas inte dagligen i Malmö, UTAN att tillfogas smärta? Men som ändå får räknas som ett våldsbrott. Nej Sydsvenskan, gör om gör rätt. Och professor Marie Torstensson Levander och filosofie doktor Anna-Karin Ivert vid Malmö högskola, gör en undersökning värd att kallas just, undersökning.
Hade denna enkät varit med 42 000 eller 102 000 Malmöbor varje år hade den varit mer trovärdig. Men med 4 200 slumpmässigt utvalda, där vi inte får veta vare sig etnicitet eller ålder, eller i vilket område de svarande bor i så är den lika ”trovärdig” som alla mätningar som kommer varje månad om partiernas väljarkår.