DEBATT:Med förvåning och besvikelse läser jag Mishras text om varför han lämnar Sverigedemokraterna. Förvåning, eftersom den som engagerar sig i ett parti så aktivt som Mishra gjort normalt läser igenom partiets politik först.
Det är knappast nytt att vi vill bygga ett samhälle på gemenskap genom delad nationell identitet. Besvikelse, eftersom jag inte kan tolka hans beskrivningar av partiet som annat än medvetna förvrängningar i syfte att rentvå sig själv. Detta skriver Paula Bieler i Sydsvenskan.
Mishra hävdar att vi förnekar existensen av rasism, men utan att ange källor för påståendet. Detta förklaras enkelt – det är felaktigt. Rasism finns, och drabbar personer med såväl svensk som utländsk bakgrund. Det är ett problem som knappast avhjälps med dagens splittrande politik.
Sverigedemokraterna förespråkar assimilation. Men Mishra har fel när han hävdar att vi vill se personer glömma sina rötter. Personer utvecklas hela tiden, och ens identitet kan skifta över tid. Den som bor länge i Sverige, möter vårt samhälle och vill bli en del av det har goda chanser att en dag identifiera sig som svensk. Det är detta vi vill – främja den naturliga assimilationsprocessen. Så motverkar vi rasism, fördomar och segregation.
Mishra klagar på vad han upplever som ett ensidigt fokus på islam. Samtidigt har han själv fokuserat framför allt på hur islam har påverkat samhällen negativt, i såväl texter som föreläsningar. Detta långt innan han gick med i SD.
Mishra skriver att vi behöver fler kvinnliga representanter och fokus på kvinnofrågor. Jag undrar var han har hållit hus den senaste tiden. Kvinnorna inom partiet blir allt fler, och vi tar för oss precis som männen. Politiskt satsar partiet på allt från bättre arbetsvillkor inom kvinnodominerade branscher till hårdare tag mot sexualiserat våld. Vi ser och lyssnar på kvinnors problem.
Mishra angriper slutligen nationalismen och menar att den är utdaterad. Själv är jag stolt nationalist. Jag tror på en stat där medborgarna delar grundläggande värderingar och syn på samhällsbygget. Där vi identifierar oss med varandra, känner delaktighet och gemenskap. Jag värdesätter vår historia och den svenska kultur som skapats, precis som jag värdesätter andra kulturer när jag möter dem. Det finns ingen motsättning mellan att uppskatta möten mellan nationer och att vilja ge dem självbestämmanderätt.
Det är okej att byta åsikt. Om Mishra vill förespråka mångkulturalism är det givetvis hans rätt att göra så. Men det är en helt annan sak att lägga fram påståenden som saknar belägg, eller att vrida på ord för att skapa en verklighet som passar. Jag förväntar mig faktiskt mer än så i debatten.
