
Det var i december som bekymren började och fyra tänder gick inte att rädda. Mannen och hans hustru har båda låga pensioner, och disponerar tillsammans 11 032 kronor netto per månad. De knappa omständigheterna gjorde att han vände sig till socialförvaltningen och bad om ekonomiskt bistånd för en tandbrygga.
– Vi är fattigpensionärer. Jag tog pension i förtid, på grund av arbetsbrist, och min fru har också låg pension. De pengar vi har ska räcka, enligt socialtjänsten, men det gör de inte. Vi bor i ett gammalt torp som tidigare var sommarstuga, vi har torrdass och saknar rinnande vatten, men att vi bor så är självvalt för att få en låg boendekostnad, säger 73-åringen, enligt helahalsingland.se.
Makarna har också ett banklån, som de har betalat av med 1 700 kronor per månad, inklusive ränta. Enligt 73-åringen föreslog handläggaren ytterligare ett lån, för att ordna pengar till tandvårdskostnaden. En muntlig förfrågan hos banken besvarades med ett avslag. Ett annat förslag var att be tandläkaren om en avbetalningsplan, eller möjligheten att få skjuta upp betalningen av banklånet några månader.
– Jag blev fruktansvärt illa bemött. Jag ringde och bad om att få en ny handläggare, och det fick jag så småningom, men det hjälper inte på något sätt. De säger att jag inte får räkna ifrån lånet när de avgör om jag ska få hjälp med att betala bryggan, men jag förstår inte hur man kan räkna så. Det är väl snarare regel än undantag att man har skulder om man vänder sig till socialtjänsten, säger mannen.
Hos tandläkaren medgav man en avbetalning över tre månader, men det hjälper inte stort, säger 73-åringen, om man inte kan avvara 3 000 kronor per månad.
– Det har jag och min fru definitivt inte råd med. Jag anser att jag har rätt att få ekonomiskt bistånd till bryggan, och jag stöder mig på Socialstyrelsens anvisningar till kommunernas handläggare. Jag har överklagat till förvaltningsrätten, säger han.
Dels handlar det om svårigheten att tugga och tillgodogöra sig mat, framhåller han, dels handlar det om värdighet. Det fattas fyra tänder mitt i munnen.
Kommunen har skickat förklarande beräkningar med hänvisning till normerna, men 73-åringen hoppas nu att förvaltningsrätten ska ta ställning till hans fördel, och pekar på formuleringarna i kommunens eget informationsblad, där det står att kommunen utanför riksnormen själv kan besluta om bistånd till bland annat tandvård.
– Annars vet jag inte vad jag ska göra. Vi har ingen som vi kan låna pengar av. Vi hankar oss fram från dag till dag. Man blir uppfattad som tärande, men jag ser mig inte så. Jag har alltid varit närande. Jag har inga barn, jag har knappt varit sjuk, jag har aldrig kostat pengar för samhället. Jag har alltid bara betalat, säger han.
Kommunen har möjlighet att göra avsteg från normen, bekräftar Helena Ek Fält vid individ- och familjeomsorgen i Hudiksvall, men generellt är det så att det största ansvaret faller på den enskilde att själv lösa sitt problem
– Försörjningsstöd är inte på något sätt ovillkorat. Man ska först ha uttömt alla andra möjligheter, alla andra resurser man har att lösa sin situation, säger hon.
– Kommunen betalar massor med pengar för tandvård varje år, om man går långsiktigt hos oss och får försörjningsstöd. Om man däremot ligger och lever på jämnt skägg, då blir det en annan sak, konstaterar Helena Ek Fält.
Hudiksvall är den kommun som KD motionerat om att låta asylsökare få åka gratis kollektivtrafik. Det skrev eXponerat om igår. Frågan är om denne 73-åring blivit nekad om han varit arab, somalier eller annan anhöriginvandrare eller asylsökare?
Fotnot: Bilden är arkivbild