Sverige var fram till 1975 ett ganska homogent samhälle och de människor som kom innan dess var beredda att integrera sig för att kunna smälta in i vårt svenska välfärdssamhälle och bidra med det som behövdes. Vi hade så klart en hel del meningsskiljaktigheter även på den tiden men inte större än att dessa gick att lösa, en helt normal företeelse då människor från olika kulturer bor och arbetar i samma samhälle.
På den tiden var det endast några få procent invandrare bland den stora majoriteten Svenskar och det gick således ganska lätt att integreras i det svenska samhället, som liten minoritet invandrare blev man mer eller mindre ”tvingad” att integrera sig för att kunna ta del av skolan som var en förutsättning för att kunna fungera i det Svenska samhället och senare kunna få ett arbete så att man blir självförsörjande.
Det fanns både bostäder och arbeten till de flesta men som med allt annat så finns det en gräns när detta tar slut om man inte bygger fler bostäder och ordnar arbeten.
Om man bara lutar sig tillbaka och inte gör något för att skapa tillväxt så går samhället bakåt i utvecklingen något som har skett de senaste 35 åren, det som förr kallades integration har idag blivit till segregation istället!
Bostadsområde efter bostadsområde fylldes med invandrare utan att det fanns en rimlig möjlighet till integration, områden som redan var utsatta blev ännu mer utsatta då man bara fyllde på med ännu mer invandrare trots att man visste på förhand att man bara förvärrade situationen för de boende i dessa områden!
Under hela 1980-talet så förslummades hundratals områden i Sverige, man lät i stort sett hela miljonprogrammet bara förfalla, underhållet som man behövde göra bara ”försvann” och alla miljarder som de boende betalt in i reparationsfonder för framtida underhåll FÖRSVANN också undrar vart…
Nu när hela miljonprogrammet var på dekis så gjorde man ändå ingenting absolut ingenting och den enda anledning jag kan komma på är att inga av de styrande politikerna bodde där själva utan de hade för länge sedan flyttat med sina familjer till finare områden långt bort från dessa områden som nu förslummades med blixtens hastighet.
1990-talet började som 1980-talet slutade, vi fick en ny företeelse i Sverige som kallas utanförskapsområde. För att klassas som utanförskapsområde så skall detta område uppfylla ett antal kriterier och ett av dessa är 60% eller mindre av de i arbetsför ålder saknar ett arbete att gå till, i klartext 40% arbetslöshet eller ännu mer!
1990 hade vi ca: 3 st utanförskapsområden, 2006 hade dessa ökat till 160 st och senast 2010 så var de upp i katastrofala 210 st. Oberoende av vem som styrt vårt land har alltså dessa områden vuxit med nästan ett nytt varje månad sedan 1990 utan att någon har reagerat, varför kanske ni frågar er nu.
Rädsla för att bli stämplad som rasist är orsaken till detta och de som kunde flyttade så fort som det bara gick från dessa områden och kontentan av det var att ännu fler invandrare flyttade in i dessa områden som då naturligtvis blev ännu mer segregerade med ännu mer arbetslöshet och problem.
Nu frågar sig givetvis vän av ordning vad gör vi nu åt detta…
Det finns bara två alternativ och det ena är att minska invandringen med minst 90% vilket inte är politiskt gångbar med den regering vi har idag och det andra alternativet är att förbjuda arbetslösa att flytta in i områden som klassas som utanförskapsområden för att på så sätt minska antalet bidragstagare och på sikt rätta till dessa områden så att antalet invånare med arbete överstiger 60%.
Hur gör vi nu detta då, jo vi börjar med att bygga hyresrätter i välbeställda områden med låg arbetslöshet där invandrare har större möjlighet att kunna integreras ex Danderyd, Djursholm, Hovås.
Dessa rika välbeställda kommuner är rika och välbeställd då dessa inte har några hyresrätter dit invandrare kan flytta och det är dags att dessa tar sitt ”ansvar” nu och bygger hyresrätter. Det kostar inte mer att låta invandrare bo segregerat i utanförskapsområden än att låta bygga hyresrätter i välbeställda områden.
Dessa rika kommuner får låna av staten till dessa ”nya” hyresrätter och ta sitt så kallade ansvar som många andra kommuner i vårt land, det är inte mer än rätt att de som förespråkar ett öppet samhälle med mångkultur också får ta del av detta samhälle.
Om man nu gjorde allvar av detta förslag så blev det förstås ett ramaskri på invånarna i dessa välbeställda områden samma invånare som säger sig värna om alla människors lika värde, många av dessa välbeställda områden protesterar högljutt bara man planerar att bygga ett boende för utvecklingsstörda då detta kan sänka värdet på deras fastigheter! Vem är det nu som är rasist om inte de som bor i de välbeställda områdena, eller!
Den dagen detta förslag blir till verklighet den dagen kommer integrationen upp på kartan igen, alla måste vara med och bidra till en lyckan integration om det nu går inte bara de sämst ställda i Sverige så som det är idag. Man får ingen integration om 30 av 35 elever i en skolklass är invandrare, enkel matematik.
Den dagen antalet utanförskapsområden slutar växa med ett nytt varje månad och i stället minskar med ett eller fler varje månad då är Sverige på rätt väg men tyvärr har vi inte de politiker som krävs för detta då de själva inte bor och lever i dessa utsatta områden.
Att vi har det som vi har det beror till 100% på våra politiker som inte tar ansvar utan lägger all skuld på de som vågar kritisera vår invandringspolitik och kallar dessa för rasister, vem är rasist egentligen!
Johan som bor med sin ensamstående mamma eller pappa i Rinkeby och går i en skolklass bestående av 95% invandrare som har svårt med språket och behöver extra hjälp som inte finns vilket går ut över Johans skolgång.
Jakob som bor med sin familj i Hovås och går i en skolklass bestående av 100% Svensktalande elever där alla kan tillgodogöra sig undervisningen på ett betryggande sätt.
Vem är rasist, Johan eller Jakob? Vakna innan det är för sent att göra något åt situationen i Sverige…
/En seglare